Trädgårdslandets historia
Jag och F flyttade in på Ljunghill December 2014 och då fanns det redan ett så kallat "Trädgårdsland", igenvuxet med gräs med två pallkragat och en leksaksgrävare var det som fanns. På våren 2015 började vi med det som idag är mitt trädgårdsland. Med hjälp av en vän gick vi med jordfräsen och fick upp planen till landet. Dock så blev de årets skörd inte så mycket att hurra för, förutom jobb så snurrade det så mycket mer i huvudet på mig då att jag inte la ner så mycket tid på det. Kommer ihåg att jag planterade ner en rabarberplanta som aldrig tog sig och att jag sådde lite sallad som växte ifrån mig. Intresset för trädgårdslandet var inte som det är idag men ändå ville jag på någon sätt bevisa att jag var "vuxen" genom att kunna sköta mitt alldeles egna trädgårdsland.
2015
Året där på, 2016 tog trädgårdsintresset fart på riktigt och jag fyllde trädgårdslandet med olika sorters grönsaker och knölar. Blandannat sådde/satte jag vitlök, gullök, rödlök, morötter och potatis. Jag odlade även chili och tomater i pallkragar längs garagets långsida åt söder. Under detta året la både jag och F ner lite mer kärlek i landet och såg till så det fick ett fint yttre. Till exempel så la vi ner gångplattor och byggde ett staket runt det med pålar och armeringsnät. Våra uppgifter är uppdelade på de viset att jag tar hand om trädgårdslandet med grönsaker, rensning utav ogräs, gödsling, vattning och skördning medans F ser till så trädgårdslandet ser fint ut. 2016 var ett bra år och vi fick mycket utav allt, mest utav potatisen som vi sedan förvarade i garaget och som aldrig har blivit uppäten. Tyvärr är vi väldigt dåliga på att äta potatis.
2016
2017
Såhär ser trädgårdslandet ut idag, förvisso är bilden tagen i höstas men det ser lika dant ut fortfarande. Under våren ska gräset som är kvar grävas upp och även där bli plats för diverse grönsaker, gräsplätten vid pallkragarna var från början tänkt att lägga plattor vid och göra en mysig liten fikaplats där mitt i landet. Men den idéen har jag fått kassera efter att bollar fram och tillbaka med mig själv om var majsen bäst gör sitt. Staketet är så bra på de sättet att om jag någon dag skulle få för mig att göra trädgårdslandet större så är det bara att köpa några pålar och ameringsnät och sen bygga på det, lite som ett pussel. Mitt största bekymmer just nu är hur jag ska få plats med allt jag vill så/sätta, men det löser sig säkert hur bra som helst i slutändan.